Kritik.

Jo det är något vi alla möter. Vissa varje dag. Andra någon enstaka. Kanske i upp eller nedgångar. Men något jag möter varje dag. Dygnet runt.
Varför?
Är jag inte som alla andra? Eller som en 18åring ska vara? Från mina klasskompisar är det som värst. För att jag inte är som dom. Eller rättare sagt för att jag redan levt deras liv en gång. Det är i alla fall så det känns. Som om jag redan varit där och gjort allt dom gjort. Varför?

Jag skulle nästan kunna kalla det dubbel liv?  En person på dagen och en annan på kvällen. Det är inte så det känns. Men det är så jag skulle kunna beskriva det. 

Jag får kritik för allt. För att jag jobbar, är ute i veckorna, för att jag sköter skolan. Och inte minst för mina äldre kompisar. Jag har inte en vän som är under 24, jobbar varje dag efter skolan. Och söndag är min lördag. Livet som krogmänniska kan kallas speciellt. Men jag älskar det. För det är så jag är uppväxt, och det är så jag valt att leva.

Jag gjorde mina val redan som 12åring då jag halkade in i krogbranchen. Och sedan dess har jag stått där tisdag till lördag. Olika ställen varannat år. Men det är så jag jobbar. Jag får aldrig bli för bekväm.

Jag känner mig redan som vuxen, eller ja, som 25 i alla fall. Lagom gammal. Mycket är nog tack vare min pappa, som försvann. För tack vare honom lärde jag mig att ta hand om mig själv, hur jag skulle göra för att försörja mig, och för att leva livet på mina villkor.  För det är såhär jag vill ha det, jag är en riktig krogråtta. Med mer erfarenhet än alla jag jobbar med, en riktig veteran. Men jag älskar det. Jag älskar att på fredagkvällen få springa skiten ur mig själv och slänga ut öl till alla onyktra människor där ute. För jag vet att på söndag och måndag är det min tur. 

Ska jag få kritik för det? För att jag inte är som en annan 18åring. För att jag inte ser det underhållande med en första utgång när jag fyller 18. Eftersom jag själv satte min fot på puben som 12åring. Jag har redan spelat spelet och lärt mig reglerna. Jag har också redan raggat på killen som var något år äldre och tyckt att det var skithäftigt. Jag har mina tryggheter och jag vet hur jag sa spela mina kort. Men tycker inte att jag ska få kritik för det.  Tvärtom! En klapp på axeln och ett "fan vad du är grym som byggt upp allt dethär helt själv" skulle sitta jävligt fint. Men inget sådant, inget sådant alls. Är det avundssjuka eller ren bitrerhet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är hemskt, jag är hemsk.Det har gått 7 månader och 16 dagar.Det är exakt 130 dagar, 30 veckor, 3120 timmar, 187200 minuter, 11232000 sekunder och 124sönlösa nätter.Jag vet fortfarande inte vart dom la dig för att vila.Jag vet fortfarande inte hur...

tårarna är jobbigast.att dom kommer lite när dom vill,oftast utan förvaning. Men jag saknar er,mest han. Att leva ett liv och veta att det går ut på att alla runt dig ska dö.Innan dig.Det är förjävligt helt enkelt.Inget lätt heller,bara en evig vän...

Att försöka vara stark för länge är något jag är bra på. Att jag aldrig ber om hjälp är för att jag är sån. Men utan dig går det inte, det funkar inte alls. Jag kan inte gå en meter utan dig, mena ben bär inte längre. Kom och bär mig igen, snä...

Det känns skönt att det finns fler som mår som jag, det känns skönt att du finns. Så jag inte är ensam. Jag är aldrig ensam, fast ändå alltid. Utan dig, med dig. Med oss....

Jag tänker på allt som hänt i norge, alla barm som dött. All förtvivlan som finns, all sorg.Jag lider med dom. Läste tidningen idag, såg ett citat av en tjej i min ålder."jag har aldrig förlorat någon närstående, men nu har jag förlorat alla85 på sam...