Det känns som att bloggen är mer eller minde tillägnad dig nuförtiden. Precis som den förra. Jag vet inte varför det blir så. Kanske för att det är du som är den som är det som är den? Både du och jag vett att vi kommer gifta oss någon dag. Och visste du det inte innan så vet du det nu. Hela världen vet det. Det är bara du som inte ser det. Alla ser. Men du kanske är för rädd? Skulle jag säga det till dig skulle du springa iväg. Igen. Så denna gången håller jag allt för mig själv och spelar med. För sålänge jag vid dagens slut får somna på din arm så är jag nöjd. Det duger för mig. Om det blir så i en vecka till eller år. Det avgör du. Igen.

Snälla spring inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är hemskt, jag är hemsk.Det har gått 7 månader och 16 dagar.Det är exakt 130 dagar, 30 veckor, 3120 timmar, 187200 minuter, 11232000 sekunder och 124sönlösa nätter.Jag vet fortfarande inte vart dom la dig för att vila.Jag vet fortfarande inte hur...

tårarna är jobbigast.att dom kommer lite när dom vill,oftast utan förvaning. Men jag saknar er,mest han. Att leva ett liv och veta att det går ut på att alla runt dig ska dö.Innan dig.Det är förjävligt helt enkelt.Inget lätt heller,bara en evig vän...

Att försöka vara stark för länge är något jag är bra på. Att jag aldrig ber om hjälp är för att jag är sån. Men utan dig går det inte, det funkar inte alls. Jag kan inte gå en meter utan dig, mena ben bär inte längre. Kom och bär mig igen, snä...

Det känns skönt att det finns fler som mår som jag, det känns skönt att du finns. Så jag inte är ensam. Jag är aldrig ensam, fast ändå alltid. Utan dig, med dig. Med oss....

Jag tänker på allt som hänt i norge, alla barm som dött. All förtvivlan som finns, all sorg.Jag lider med dom. Läste tidningen idag, såg ett citat av en tjej i min ålder."jag har aldrig förlorat någon närstående, men nu har jag förlorat alla85 på sam...