Jag tänker på allt som hänt i norge, alla barm som dött.
All förtvivlan som finns, all sorg.
Jag lider med dom.

Läste tidningen idag, såg ett citat av en tjej i min ålder.
"jag har aldrig förlorat någon närstående, men nu har jag förlorat alla85 på samma gång". Jag förstår inte hur världen kan vara så grym, hur det kan finnas så trasiga människor. Att förlora dig förstörde mig. Hur ska då inte dom må, som förlorat föräldrar, vänner och syskon. Allt under en timme. Det är hemskt. Min största fråga är om dom led. Jag vet att du inte gjorde det.

Under den senaste veckan har jag insett att jag inte är lika rädd för döden som alla andra. Jag är bara rädd att mina nära ska dö. Fixar du det uppe från himmelen så det inte händer? Jag ber dig. för jag vill inte gå igenom detta träsk igen.

William Hagblom, jag och alla andra saknar dig!