Jag känner mig blödig idag,
blödig för kärlekens skull,
över att det aldrig blir som jag tänkt,
eller jag tänker inte som det blir. 
Varför blöda för kärleken,
när kärleken kan blöda för mig. 

Det ligger där någon centimeter från hjärtat, skaver, sparkar och ropar. Det försöker ta sig in, försöker nå den inre kärnan och fylla upp allt tomrum. Men det, eller du når inte. Du kommer aldrig ta dig dit in igen, du passar inte där. Det är för många bitar som måste passa, och du har bara en. Sveket